JAG VILL SE VAD DE SKRIVER OM MIG.

Den som ber att få se kopia på sin journal, kan förvänta sig både det ena och det andra.

Journalerna tillhör landstinget och patienten.

Läkaren har ett kärleksförhållande till journalerna. Många vakar svartsjukt över ägodelen: det skrivna ordet, skrivet av Gud, den sista Gud i vårt avkristnade land: Läkarens läkarjournal. De Heliga Skrifternas Skrifter. Lika sanna som Bibeln. Och då är det sant. Till och med att jorden är platt, är sant, om det står i en läkarjournal.

I mina journaler står vredgans sura druvor: hon har åter begärt sin journal! Här har jag fått en utskrift. Se bilden. Den är inte på mig.

Jag fick beskedet: journalkopior hämtas i receptionen. Kom en gång för veckan och fråga ifall de är klara. - Det är de inte. Kom tillbaka i nästa vecka. Och nästa.

Receptionisten har länge stått vid den öppna papplådan och läst några papper. Jag väntar tålmodigt vid luckan, ser hur hon granskar, läser, läser en gång till, vänder bladet, läser. Hon går över golvet, stannar mitt på, läser och läser. Hon kommer till luckan, sätter sig, jag väntar, medan hon läser, vänder på papper och läser igen.

Så får jag min journalkopia. Äntligen. På grund av patientens behov av sitt integritetsskydd, ligger dessa sekretessbelagda papper öppet i en papplåda, i ett rum där många går ut och in - de som städar, de som lagar apparater, de som bringar kaffe, de som irrar bort sig och hamnar där -Alla har full tillgång till att integrera i patientens integritetsskyddade liv och sjukdom. Nu kan receptionisten mina journaler utantill.

Dock har hon inte klisterminne, eftersom hon behövde läsa rubbet tre gånger, innan allt satt där det skulle - min integritet, utlämnad åt hennes ögons fröjd och hjärnas nöje.

BORRELIA-DIAGNOSEN HAHAHAHA.

Borrelia gör ont i var enda nerv och på vissa ställen har man fler nerver än man önskar sig, just vid sådana tillfällen.

Så nu har jag varit i stolen "detta är inte roligt för kvinnan" som läkardamen sa. Och hade kul som bara den.

Läkardamens diagnos: HA HA Kvinna som inte haft en karl på många år. Tjo var det här. - Mina bakterier då? Var de alla enkönade? Hur har de då kunnat förköna sig till miljon på miljon, på sina fria förökelsefester var fjärde vecka i min kropp?

Säg det.

Så här står hon "DETTA VAR KUL-LÄKAREN", bredvid min stol i väntrummet. Jag i förtvivlan, svårt ljudöverkänslig. Och för första gång hör jag gapflabb, ett skratt så taket lyfter i väntrummet. Jag hoppar till i chock. Alla sjuka som väntar hoppar till i förskräckelse, för så roligt brukar inte personalen ha bland alla sjuka som väntar på hjälp i sitt lidande och sin plåga. HA HA HA.

Kul i vården.

NY GRAVVÅRDCENTRAL.

Denna gång fick jag läkaren Otur.

Herr Ångestproblematik Stenansikte.

Inte roligare det heller, för nu var jag riktigt illa däran. Hela kroppen kolorerad i smärta, glödande, stickande, brännande, bultande, vandrande - sen lugnare nån månad - och åter fullt ös. fortfarande anade jag inte att detta var borrelia.

Jag har ont, sa jag. Hans svar: Axelryckning. Vända ryggen till. Gå ut ur rummet. Visa sitt ansikte av granit. Nix, det slår jag inte in, för då kommer jag än värre till skada. "Det brukar gå över med en Paraflex och en Alvedon," sa han, och skrev i journalen: Ångestproblematik.

Så nu har jag bakterien Borrelia burgdorferi Alkohol, Borrelia burgdorferi Ångest. Men bakterierna då? De är inte ett dugg rädda. De är överlyckliga, full fart på balen och jag är varmrätten. Mys gott på festen, nu äter mina objudna gäster mitt centralnervsystem.

Gravvårdscentralen Noll Tolerans

Kulturkrock de lux - Har damen nånsin druckit alkohol? Tja - visst -. Många dricker vin ibland.

Där kom jag, fästingbiten, darrande, med nervsmärtor, ledvärk, yrsel, onormal trötthet, kräkning, total uttorkning, tålde inte mat, inte vatten, huvudvärk, utmattning -

"Du har alkoholskador." "Nej, nu får du tänka om," sa jag. Tänkte inte på min synd, för jag är inte från Kabul och äldre herre med bhurka och dålig svenska.

Komplett kulturkrock.

Kostade mig hälsan.

Han rår inte för sin kvinnosyn, för kultur får vi i oss med modersmjölken och den går aldrig ur. - Inte hans, inte min.

Men bakterierna då? Jag visste inte att fästingar gav symtom som detta.

Så där låg jag och knäade, bönande, tiggande för hjälp.

Nix. Är det inte alkoholen, så är det psykiskt.

11 KRANIALNERVEN.

Den rök fort som f --. Ett par månader efter bettet av en potent fästing, var min stolta hållning ungefär som denna . hängande huvud, hängande rygg, darr i kroppen, darr i händer, armar -

11 kranialnerven utgår från nedre delen av hjärnan, bak i nacken och försörjer trapetsmuskeln med stimulans.

När den nerven pajar, då är musklarna i nacke och rygg utan stöd. De ballar ur, hänger där bak som skälvande lakritssnören och ens stolta gånglag förvandlas till något som mest liknar ett chokladfrågetecken som legat länge och smält i solen - wooops - så gick det med den stolta damen.