Den som ber att få se kopia på sin journal, kan förvänta sig både det ena och det andra.Journalerna tillhör landstinget och patienten.
Läkaren har ett kärleksförhållande till journalerna. Många vakar svartsjukt över ägodelen: det skrivna ordet, skrivet av Gud, den sista Gud i vårt avkristnade land: Läkarens läkarjournal. De Heliga Skrifternas Skrifter. Lika sanna som Bibeln. Och då är det sant. Till och med att jorden är platt, är sant, om det står i en läkarjournal.
I mina journaler står vredgans sura druvor: hon har åter begärt sin journal! Här har jag fått en utskrift. Se bilden. Den är inte på mig.
Jag fick beskedet: journalkopior hämtas i receptionen. Kom en gång för veckan och fråga ifall de är klara. - Det är de inte. Kom tillbaka i nästa vecka. Och nästa.
Receptionisten har länge stått vid den öppna papplådan och läst några papper. Jag väntar tålmodigt vid luckan, ser hur hon granskar, läser, läser en gång till, vänder bladet, läser. Hon går över golvet, stannar mitt på, läser och läser. Hon kommer till luckan, sätter sig, jag väntar, medan hon läser, vänder på papper och läser igen.
Så får jag min journalkopia. Äntligen. På grund av patientens behov av sitt integritetsskydd, ligger dessa sekretessbelagda papper öppet i en papplåda, i ett rum där många går ut och in - de som städar, de som lagar apparater, de som bringar kaffe, de som irrar bort sig och hamnar där -Alla har full tillgång till att integrera i patientens integritetsskyddade liv och sjukdom. Nu kan receptionisten mina journaler utantill.
Dock har hon inte klisterminne, eftersom hon behövde läsa rubbet tre gånger, innan allt satt där det skulle - min integritet, utlämnad åt hennes ögons fröjd och hjärnas nöje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar